Var för så känsligt med statistik över språksituationen i Sverige? Vi för statistik över nästan allt. Men när det gäller vilka språk som talas i landet tar det stopp. Varför?
Överenskommelsen bakom den nya regeringen, Tidöavtalet, ryggar inte för ämnen som rör integration och segregation. Det är positivt. En viktig pusselbit saknas dock ännu, för att kunna bedriva en bättre integrationspolitik, nämligen bättre kännedom och förståelse för utvecklingen av språken i landet.
Hur märkligt det än kan låta, så saknas statistik om hur många som talar vilka språk i Sverige. Med tanke på hur snabbt befolkningssammansättningen förändrats de senaste decennierna på grund av den stora invandringen, är detta ett problem.
Anledningen till att det saknas statistik, samt att detta inte studeras av forskare, är att det ses som en känslig fråga. Det har liknats vid att registrera eller undersöka etnicitet, vilket skulle göra studier angränsande till rasism. I själva verket är ju språk något man lär sig och som kan förändras under livet.
Tuff kärlek kommentar:
Vill man lösa dagens samhällsproblem så får man inte rygga från att titta på statistik på hur verkligheten ser ut. Josefin Utas är en debattör som förstår detta och pekar på de skadliga konsekvenser det får om man inte vågar titta på känslig data/statistik. Josefin Utas applicerar här tänket tuff kärlek när det som bäst behövs. Modiga debattörer förstår tuff kärlek medan övriga viker ner sig inför vad pk-sekten tycker är ok att tala om och håller tyst om det som är känsligt.
Det som vi ej vågar prata om kan vi heller ej lösa utan de problemen tvingas man då leva vidare med.